UNGDOMSSEKTIONENS BLOGGARE

JOSEFIN
 

Här kan du följa Josefin Perssons blogg om livet med hästar - ridgymnasium, träningar, tävlingar, vardag - i med- och motgång!

Om du har kommentarer eller förslag vad gäller någon av bloggarna, så kan du nå oss på bloggarna@ridklubbennorrtaljeryttare.se

JOSEFINS BLOGG

JOSEFIN 9 APRIL

JOSEFIN 20 MARS

Vi har precis landat i Belgien och Ashford Farm, när vi landade på Kastrup så mötte vi upp Eva och andra Erasmus stipendiater. Detta ska bli så spännande med tre veckor i Belgien, jag kan fortfarande inte förstå det att jag faktiskt ska få spendera tre veckor i ett annat land. Detta är sååååå sjukt!!!

Jag ska vara ärlig så rann det en tår ner för kinden imorse när jag gav Lizz ett äpple och pussade henne på mulen sista gången på tre veckor. Jag vet dock att Anna och Sara kommer ta hand om henne exemplariskt. Jag känner mig ändå lugnare än vad jag brukar vara. Jag har ju dock bett om uppdatering i både bild och film. Ett måste om man tar hand om min häst..

Jag kan dock inte garantera er uppdatering, jag ska självklart göra mitt bästa. Annars får ni följa mig på instagram för där lär jag uppdatera en hel del. Ni hittar mig under namnet Jossanppersson.

JOSEFIN 14 MARS

HELGENS START

Redan tisdag och det betyder sex dagar kvar till avfärd mot Beligen i tre veckor... Gissa om någon börjar få resfeber och seperationsångest från sin häst.

Helgens start då, hur gick det egentligen? Vi fick ju flyttad start, skulle starta kl 8.20 men den flyttades till 11.27 och det tackar vi för så mycket. Eftersom det är på andra sidan stan så tar det ett bra tag att åka. Väl där så var det en mycket trevlig tävlingsplats.

Jag försöker vara så noga att alltid hålla samma spår när jag är på tävling, ta tid på mig att göra iordning innan jag sitter upp samt samma sak väl inne på framridningen. Det värsta jag vet är att stressa innan start. Väl inne på framridningen var hon mycket fin, lösgjord och avspänd redan från start vilket hon inte brukar vara. Allmänt lätt och jag bärde inte runt på henne. Så härligt att man kan få rida henne nu med en helt annan inställning, det är såååå kul.

Väl inne på banan spände hon till lite då det satt en funktionär i hörnet. Jag fick en riktigt bra känsla inne på banan och sedan vet jag väl att vi är fortfarnde lite ostadiga och vingliga i vissa delar. Sedan blev vissa delar riktigt bra, till exempel i skritten fick vi en sjua, den har annars alltid krånglat då hon varit spänd. Vi slutade på 58%, vi hamnade på plats 14 av 27. Det tycker jag är en ganska bra debut ändå!

JOSEFIN 7 MARS 2017

JAG ÄR RIKTIGT LYCKLIGT LOTTAD

Vet ni hur glad jag är för mitt liv just nu? Jag har aldrig riktigt känt känslan som jag känner nu. Jag ska vara ärlig och det har varit ett halvår att hitta tillbaka till både ridning och bra mående. Man måste tillåta sig att vara låg ibland, för ibland tappar man motivationen och det är inte alltid kul med hästar. Jag valde då att låna ut Lizz några dagar i veckan till min fantastiska lärare Sara som gjort ett fantastiskt jobb.

Nu när jag kommit igång med ridningen så känns allt så himla kul. Jag har föräldrar som verkligen vill hjälpa och stötta mig i min satsning med hästarna, jag har en helt fantastisk häst som gör allt och lite till för mig, hon är ambitiös som bara den, jag får tillgång till helt fantastiska tränare såsom Jenniemy och Maria och vi får inte glömma Anna som också finns med på ett hörn. Sedan har vi Sara som fortfarande rider Lizz två gånger i veckan samt hjälper mig med bland annat tömkörning. Hon har inte bara utvecklat Lizz utan också mig, då jag tagit hjälp av henne när det gäller främst ridningen. Ni ska veta att det är guldvärt att ha en sådan människa runt mig i denna satsning, då hon har en stor betydelse i min satsning.

Nu ska vi försöka att inte låta det gå så mycket längre mellan inläggen, på söndag startar tävlingssäsongen igen och då ska jag försöka mer med lite roliga inlägg.

23 FEBRUARI 2017

SLIT OCH BELÖNING

Något jag funderat på är när man får se allt jobb man lagt ner, när kan man få ett framsteg och inte ett bakslag som ridsporten kryllar om. Något jag funderar på mycket.

Efter att jag haft Lizz i min ägo i 10 månader så kan jag se en enorm utveckling, backar vi till augusti kände jag ingen utveckling alls. Vi stod och stampade på samma plats - jag ville se utveckling där och då, jag ville inte vänta längre. Jag red ett ridpass i helgen, ett ridpass som jag kände något som jag aldrig känt tidigare - en otroligt lätt känsla som varade i cirka 15 min. Jag red runt och behövde inte göra speciellt mycket utan Lizz var i en lagom hög form med ett lagom tempo och tog en lätt halvhalt när jag satt till. Att kunna rida Lizz med sitsen på ett sådant sätt var MAGISKT! Där och då kände jag en tydlig känsla, det är hit jag vill komma när jag köpte henne, det är denna resa jag vill göra tillsammans med henne, ord kan nästan inte beskrivas med känslan.

Ovan ser ni en bild på mig och Lizz från i maj. Här hade jag haft henne i cirka en månad, jag var glad över min häst men kanske inte insåg vilken resa jag kommer få göra, det har jag fortfarande inte. Här var hon tunn då hon vägra äta samt vi höll på att bygga muskler. Nu väntade månader av slit och jobb, jag förstod aldrig men jag förstår mer idag. Här nedan ser ni hur hon ser ut idag.

I efterhand är jag väldigt glad att jag la ner all denna tid, sommaren la jag ner all min tid på mina hästar, inget skulle lämnas åt slumpen. Vill jag bli bland eliten en vacker dag så måste jag även kämpa mig dit. Vi har varken pengarna eller kunskapen att köpa mig en färdigutbildad Grand Prix-häst. Därför väljer jag att köpa en häst som Lizz, att få göra denna resa tillsammans men henne gör allt så mycket roligare.
Det jag vill säga med detta är att framstegen kommer med hur mycket tid man lägger ner på sin häst och sin ridning. Att ingenting är omöjligt och vågar man tro på sig själv så kommer allt ordna sig. Ser du ingen utveckling än - var lugn! Den kommer kan jag lugnt lova. Har du personer i din omgivning som tror på dig då kan du ge dig på att du kan klara vad som helst.

8 FEBRUARI 2017

ETT BESKED SOM KOMMER FÖRÄNDRA MITT LIV

Jag är lite lyrisk i hela kroppen just nu. Idag fick jag ett besked som gör mig nervös, skräckslagen, överväldigad och lycklig. Typ alla känslor på en gång…

Den 30 jan skulle en ansökan vara inlämnad, inte vilken ansökan som helst utan ansökan om Utlands APL. Där du söker ett så kallat stipendium genom något som heter Erasmus+. Jag skickar in en ansökan med uppgifter, önskan vart man vill åka, om jag vill åka med någon från min klass eller någon annan från någon annan SRG-skola samt ett personligt brev, efter det har jag även haft intervju.

Idag fick vi besked om vilka som kommer åka. Jag hade inga förväntningar på det och trodde inte jag skulle få åka. Emma, hon är ansvarig för APL, gav idag ett väldigt positivt besked som gav mig alla känslor på en gång.

Jag ska få chansen att åka till Belgien tillsammans med en annan SRG-elev från Flyinge.

Så under tre veckor kommer jag spendera hos Ashford Farm. Ett äventyr jag sent kommer glömma, jag åker dit utan förväntningar för att få den bästa bilden av allt. Jag ska bara suga in all inspiration jag kan få och ska ta med mig detta till Sverige sedan.

Under denna tid så måste man lösa en del praktiska delar och det är främst min fantastiska häst som jag inte kan lämna till vem som helst. Nu är det så att min helt fantastiska mentor och lärare har ställt upp och kommer sköta henne dessa tre veckor tillsammans med min kompis Anna som går i åk1. Jag kan känna mig trygg att lämna över Lizz till Sara.
 

5 februari 2017

MITT VAL AV TRÄNARE OCH HUR JAG TÄNKER KRING DET

Jag har inte bara en eller två tränare, utan jag har fem tränare som jag har kontakt med och som jag rider för emellanåt. Något som jag tycker om ganska mycket.

På skolan har jag tillgång till två tränare, en hopptränare och en dressyrtränare. Två tränare som jag är är otroligt glad att dem vill hjälpa mig i min träning, det är Maria Blumentahl och Jenniemy Gransten. Två tränare som alltid kommer med bra svar när man sitter fast och vill ta sig vidare och dem är extremt bra på att stötta upp när allt känns skit och man vill bara lägga ner allt man håller på med. Titta bara tillbaka på den utveckling jag och Lizz gjorde under en termin, den var enorm och mycket tack vare dessa två personer.

Sedan har jag även två så kallade ’’hemmatränare’’ som jag dock rider för lite mindre, det blir mest när jag är hemma under lov och liknande. Hemma har jag iallafall Katarina Aggring i hoppning och Carina Morén i dressyr, två personer jag tränat för under några år och det känns verkligen som ’’hemma’’ för mig.
 

Vid sidan av dessa fyra helt fantastiska tränare har jag en till tränare, en lite speciell person som alltid kommer vara lite mer speciell. Det är min tränare Anna Wallberg, henne hittar man i Upplands-Väsby och bedriver AP-ridutveckling. Anna är en person som jag förlitar mig på upp till 200%, hon är då ändå BÄST på att peppa, ge mig inspiration och extremt mycket glädje. Det är Anna man ringer när man känner sig nere och behöver några peppande ord samt drömma sig bort i hästväg. Hon har också varit till stor hjälp när jag ska hitta Lizz och lära mig henne. Då hon känner Lizz både utan och innantill. Hon kan Lizz liiite bättre än mig helt enkelt. Hon har inte bara hjälpt mig med Lizz och ridning utan också mig själv när det gäller att må bra.

4 februari 2017

SVERIGES RIDGYMNASIUM OCH STEGET ATT FLYTTA HEMIFRÅN:

Jag valde att flytta hemifrån när jag var 15 år, men valet av gymnasium var inte lätt. Det var många om och men, för- och nackdelar.

När jag letade gymnasium visste jag från början vad jag ville, det ska handla om hästar och jag SKA flytta hemifrån. Det stod mellan en del gymnasium, bland annat Strömsholm, Bollerup och Sveriges Ridgymnasium. Sveriges Ridgymnasium hade inte öppnat än, men på infomötet fick jag känslan att detta skulle kunna vara något för mig. Det kändes helt rätt, mina föräldrar tyckte då att jag kanske skulle välja en annan skola som faktiskt har en trygg bas och bedrivit skola tidigare, såklart förstod jag dem men detta kändes så bra. Jag höll kvar min känsla samt sökte in på SRGs så kallade SRG-i. En chans för mig att satsa på min häst, för det var det jag ville.

Jag var beredd på ett år som skulle vara ostadigt, skolan var nystartad och det var väl ingen som riktigt visste vad som väntade. Det har varit ett omtumlande år men samtidigt ett år som jag sent kommer glömma, saker jag varit med om som jag älskat och saker som hänt som man gärna stått över. Men det är de som gjort detta till det bästa året och det kommer vara svårt att slå.
 

Jag valde att flytta hemifrån i tidig ålder då jag var trött på att gå i samma spår om och om igen. Jag behövde något som skulle motivera mig vidare. Jag behövde nya rutiner i systemet och ville ha ett nytt tänk. Nya människor i min omgivning som skulle kunna hjälpa mig på vägen.

Flytten var inte en dans på rosor. Det tog nästan ett år innan jag förstod på riktigt att jag faktiskt flyttat hemifrån och klarade mig själv, jag hade ansvaret för både mig och min häst. det är ju detta som förändrat mitt liv för alltid! Jag hade flyttat från mitt hem som jag bott i över tio år och lämnade alla jag kände. Här visste ingen vem jag var.

 Under resans gång har jag inte bara lärt känna fantastiska människor utan också mig själv, jag har hittat nya sidor hos mig som jag faktiskt inte visste att jag hade. Det som nog är mest betydelsefullt är nog att jag lärt känna kompisar för livet, nya tränare som jag totalt älskar men också personer som tror på mig i vardagen som hjälper och stöttar, allt från skolarbete, stallarbete och hjälp med ridning av mina hästar. Små saker som ger stor betydelse i längden. Dessa människor har format mig till den människan jag är idag. Vilket jag är sååå tacksam för.

29 januari 2017

Vilket roligt uppdrag jag har fått, det är en stor ära att få börja dela med mig lite av min vardag och mina tankar med er här, men först väntar en liten presentation av mig och mina hästar.

Här ovanför ser ni en bild på mig och en av mina underbara hästar, Lizz (SWB). Så här är jag oftast, glad!

Mitt namn är då Josefin Persson och jag blir 18 år i maj. Jag är en hästgalen tjej som inte har något annat än hästar i huvudet. Jag lever mitt liv i Sigtuna men mitt riktiga hem är Norrtälje. Jag går nämligen på Sverige Ridgymnasium i Sigtuna, men det ska jag berätta mer om i ett senare inlägg. Många säger till mig att jag nämligen är ambitiös och driven, två saker som jag håller med om. Vill jag något tillräckligt mycket så vill jag också genomföra det. Jag har genomfört bland annat praktik hos vår landslagsryttare Jens Fredricson med mycket goda lovord samt att jag är varmt välkommen tillbaka och det känns mycket bra. Drömmar och mål har väl nästan alla? Min dröm är att bli bäst, på just hästar. Även det ska vi ta i ett separat inlägg.

Här ovanför ser ni min tävlingshäst, Lizz (SWB) heter hon. Lizz är född 2007 med stammen Loredes - Donnerfly. Hon är utbildad medelsvår C dressyr med påbörjade byten. Vilket betyder med lite styrka gör hon nästan rörelser upp till medelsvår B. Jag köpte henne från Anna Wallberg, som är min nuvarande tränare, och AP-ridutveckling i Upplands-Väsby. Jag har haft hennes hos mig sedan april och under hösten debuterade vi på tävlingsbanan, det blev några starter i LB och det gav flera placeringar. Nu under 2017 satsar jag i första hand att göra några stadiga starter i LA och sedan satsa på någon start i MSV C innan sommaren för att börja kvala under sommaren. Planen för Lizz är att vi ska satsa på Distriktmästerkapet i dressyr som går på hösten. Sedan börja kvala upp i klasserna.

Sedan har vi Eco SJ, även hon är min. Hon har dock kommit åt sidan då jag valt att satsa på Lizz i första hand, samtidigt behövde Eco tid att komma ikapp - främst i huvudet då det är en känslig häst och hon stressar lätt upp sig. Henne köpte vi iallafall från Danmark i början av december 2014. Hon kan rörelser upp till LA/MSV C men saknar styrkan för det. Eco är av rasen PRE, en spansk ras, och är en mycket klok dam med sina egna påhitt.

Många kanske känner igen mig om jag nämner namnet Skee Ronja. Jag och Ronja hade väldigt många framgångar när jag red ponny och tävlade främst i hoppning. Vi har startat upp till LB hoppning och LA dressyr. Vi ingick även i ponnyernas dressyrlaget div II som tog sig ända till final hos Enskede, där startade vi en LA:1. Ronja och jag tog även hem klubbmästerskapen upprepande gånger samt poängjakten. Idag är Ronja pensionär och avelssto på våran gård utanför Norrtälje.

Hur är då min koppling till ridskolan och klubben?
När vi flyttade till Norrtälje 2003 så ville jag börja på ridskola. Jag började då att rida på Vigelsjö Ridskola, främst på deras hästar men sedan började jag ta dit min egen ponny på ridlektionerna. Efterhand så blev jag mer och mer intresserad av tävling och då blev det självklara valet att välja Vigelsjö som min klubb. Och än idag är jag fortfarande kvar. Idag står min B-ponny Engla Cantus, även kallad Bolle, på ridskolan är med i verksamheten vilket jag tycker passar honom perfekt!

Tanken med denna lilla blogg är att ni ska få följa med mitt liv i första hand hästar. Jag kommer berätta om mina drömmar och mål, mental träning, mina tränare och hur jag tänker, slit och belöning samt mitt val att flytta hemifrån och gymnasiet jag går på idag.
Är det något speciellt just DU vill att jag ska berätta eller skriva om? Använd mailadressen bloggarna@ridklubbennorrtaljeryttare.se för att kontakta mig. Hoppas ni vill följa min blogg här!